Kris eller en andra vår?

Är det dags?

Vem frågar man - vem talar man med?

Jag älskar att vara kvinna...men...

Kvinnokroppsmystik är ju inte det första ämnet som kommer upp vid fikabordet, fast det egentligen vore fullt normalt. För hur ska jag annars få kunskap om varför någon hällt sockerdricka i mina nervbanor; citronsyra i mitt humör, bruna bönor och blodkorv i min mage, sömnpiller i mitt kaffe och karusellåkning i mitt huvud? 

Jag känner inte igen mig!

Hjälp!

Är detta jag eller vem är jag?

Det sista halvåret har det blivit värre och värre med det kvinnliga. Nu senast var det 49dgr emellan (förutom en liten minimal fläckning). Smått (vid beröring) läckande bröst, illamående, yrsel och total orkeslöshet mm -ja, jag var så orolig att ett gravtest gjordes- men med förväntat resultat. Bröstcancersymptom fanns i bakhuvudet, men senaste mammon ok, inga knölar och inga ojämnheter eller indragna bröstvårtor. Återstod att närma mig det magiska tantbevis-ordet:

K L I M A K T E R I E T

Läst - och läser - åtskilligt och känner igen mig.

Nattliga blöta uppvaknanden (hur mycket kan jag svettas!) och total frossa vid insomnandet.

Kaos-humör fast jag inte är sur... orkar bara inte vara trevlig (räcker att vara det på jobbet - hemma brister det)... gnällig, trött (stackars familj). Ena sekunden glad o busigt nyfiken, nästa sekund bottenskrap och böl-varning. Utan att kunna förklara så är det som en alien tagit över mitt inre!

Kan det vara så?!?

Är det dags?!?

Klimakteriet - ordet stammar från grekiskans kris.

...i vissa kulturer benämnt kvinnans andra vår...

Min tid, mitt liv!

Japp, mitt i allt, jag gillar att vara kvinna!