Ser i backspegeln tillbaka på en vecka full av möten. Positiv input men stressigt. Torsdagen kulminerade med sina 13h och inskyfflande av mat samtidigt som jag jobbade. Inte undrapå magont och små ryckningar i ögat. Och ändå är jag tacksam över veckan. Nya insikter på vissa området och en bekräftelse av att jag har ett arbetslag omkring mig som står pall i vått och torrt. Vi borde ibland kallas improvisationsmästarna. Nåväl, begravning, konfidenter, dop, Norgebesök, tacksägelse och ett barns förundrade ögon över ett gudomligt kinderägg = lycka (även om söndagen började med orden jag vill inte vara präst mer... jag vill inte vara trevlig mer...).
Ser framåt med fasa över att jag är onaturligt lugn. Borde vara hysterisk men det är jag inte. Om 5dgr står studentska nummer två redo att säga tack o adjö till Västerhöjdsgymnasiet. Även denna unga dam har kämpat sina tre år och är nu värd att få andas och sova. Inga små barn kvar i boet, inga händer i miniatyr som kramar om och klappar mammakinden, inga matsäckar o gympapåsar att packa. En enkel fest är önskad. Ett 16-tal gäster väntas komma. Dricka, kex, ost, inköpt. Kött & potatissallad beställt. Dukar o servetter måste fixas. Mysko känsla att vara lugn i stormen.
...och innan studenten...
Personalfest för 16pers här på Öglunda. Måste vara fel på mig ;) normala hysteriska Ellinor skulle sagt nej med emfas... men efter att ha valt bort mycket av sådant som ger tbx glädje inser jag att det är just sådant här som ska bejakas. Hjärterum o stjärterum o skit i hörnen, det viktigaste är att få vara tillsammans och njuta en stund ihop.
Och bekräftelsen på min 'dödliga' sjukdom torde vara att jag köpte 3nya trädgårdsperenner, 1 kaprifol och ett äppelträd igår. Delegerade dock själva nergrävandet till Stellan :)
Längtar till söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar