Hade lämnat in fullständig redogörelse inför mötet med nya VC idag - misstänker att det inte blivit läst.
Känner mig som hypokondriker och gnällkärring! Tydligen ska jag inte leta efter att få diagnos klarlagd, för det går inte att få det... utan gilla läget och hitta sätt att hantera livet på. Och för övrigt informerade dr mig om att hen inte var specialist. Samma som vanligt, och jag får nästan be om ursäkt att jag tagit upp tid. Så det handlar åter om att vara min egen läkare och terapeut.
Vikten som vanligt ett problem. Ingen synlig påverkan på leder så varför det gör ont kan man inte veta.
Trötthet, ja, så är det bara. Ont, ja, så är det bara.
Boka tid till sjukgymnast.
Nsaid-hämmare (Naproxen och Alvedon) enda lösningen.
Tjatade till en remiss till röntgen av hand/fot.
Remiss till fotvård (tid i juni), fick tala om vad som skulle stå (PPP var tydligen krångligt).
Åter ruta 1 och jag har åter bekräftat att man ska vara frisk för att orka vara sjuk.
Mao:
Dra inte på dig en kronisk sjukdom! Iaf om den inte är intressant för läkarprestigen...
Sluta vara medelålders kvinna!
Sluta vara trött och ha ont!
Sluta stressa!
Väg mindre!
...och ha definitivt starkt psyke, så klarar du dig...
I annat fall, dra en rejäl svordom.
Acceptera daglig smärta och lägg dig i solen -då fötterna inte vill är jag ju ute i syret åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar