Men käre tid o dar...
Inbillade mig att jag skulle ha mer tid över att skriva på bloggen - men ack vad jag bedrog mig. Dagarna försvinner i en strid ström och, kaffe till trots, finns det ibland inte inspiration och ork över. Kanske jag börjar lyssna till min egen förkunnelse om att göra halt ibland och bara vara där jag är just nu.
Temat igår, i evangelieboken, var Vägen till livet. Och gångna veckans tankar mynnade ut i ett konstaterande och kontentan av min predikan igår är:
Vägen till livet
Jesus ÄR Vägen
Jesus ÄR Livet
= Vägen ÄR livet
dvs livet levs hela tiden längs vägen till livet.
Och det viktigaste att göra i våra liv måste vara att älska varandra så som han (Jesus) har älskat oss... för om inte vår kärlek till varandra syns i tankar, ord OCH handling så blir vi bara ekande brons och skrällande cymbaler.
När vi älskar varandra, och även försöker att innesluta dem som vi tycker mindre om och kommer sämre överens med i kärlek, då syns det att vi vill vandra längs vägen till och med honom som är Sanningen och Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar