Att våga vara älskad & att älska.

I förra veckan kom Gud på besök.
Låter kanske lite flumflum för en del - men det var verkligen så.
Inga stora åthävor, inga blixtar och dunder. Bara en fråga på ett papper i en samtalsgrupp - o se, där var Gud, petandes mig i sidan. Pockande på att få mig att våga erkänna min akilleshäl för de andra.
Jag vet inte varför - eller jo, det vet jag - för när en öppnar sig vågar andra också visa sina akilleshälar som ofta är väldigt lika mina egna.
Så vad var det då för fråga - vad har prästen för akilleshäl?

Att älska sig själv.

Ja, så är det. 
Det är nog det svåraste i mitt liv.
 Att älska mig själv precis som jag är. 
Att tillåta mig att må bra genom att vara den jag är ämnad att vara.

Det är lätt att tala om för andra att de är värdefulla pärlor i Guds ögon, att de är älskade och värda att vara älskade som de är - det är mycket värre att själv kunna känna det. Att orden gäller även mig, i min vardag, i mitt liv.

Det är så lätt att vi stoppar in varandra i begränsande fack - att vi inte låter varandra få blomma som de vackra honungsrosor vi egentligen är.
Andras ord om mig, andras blickar och andras tyckande, blir lätt den ram som jag själv väljer att stanna kvar i. 

Ibland med offerrollen frivilligt påtagen.
För det är mycket enklare att ha lite "självhat" i fickan.
Det är mycket enklare att gå tillbaka till gamla bekanta invanda mönster att hantera andras sårande ord och blickar genom att (för en del kanske det handlar om att arbeta dagarna igenom, andra dricker för mycket, andra slutar äta, några kanske skär sig) äta. 
För det är ju så folk är vana att se mig.
Det är mitt fack jag varit instängd i, och som jag själv stänger in mig i. Och för varje kilo som jag går upp i vikt igen avskyr jag mig lite mer... och det är så svårt att vända skutan.

Fast det borde vara så lätt...

Det handlar bara om att försöka älska sig själv - och våga tillåta sig själv att må bra.
Med bra mat, bra jobb, bra vila, bra motion, bra vänner... Ja, ni vet.
Det är inget nytt - inget revolutionerande.

Så idag ska jag försöka älska mig själv och se om jag förmår göra det varje dag... i alla fall försöka älska en liten del/egenskap av mig själv.

...och så ska jag sluta skämmas för att jag har gått upp i vikt igen...

Det är faktiskt inte utsidan utan min insida som är viktigt. 
Och om mitt yttre stör någon så ska jag försöka att frimodigt vända spegeln mot den personen och vänligt säga "den som är fri från synd får kasta första stenen".