Hälften gjort och oron över utläkningen börjar smyga sig på.
Idag har det varit mulet och 'kallt'. Efter gårdagens 'bråliga' dag kom en ännu värre.
Morgonjympan gjorde att jag fick tårar i ögonen. Att ta i av bara den och inte nå fram... att känna att jag inte klarar och kan... att få smärta - det är inte kul. Gillar Pedro som sjukgymnast, men morgonjympan är inte skoj, tyvärr, för mig i alla fall. Saknar jympan från Valle som var mer Friskis & Svettis baserad. Jag upplevde att fler klarade av den och den stegring som skedde i intensitet under veckorna som gick. De som ville ha mer styrka kunde köra ett styrkepass före, frivilligt. Här blir det bara en klump i magen över att gå dit imorgon bittida igen...och misslyckas...
Bad om dispens från PSO-skolan/livsstil. Sitta inomhus och prata om livstil, motion och stress för att sedan inte hinna promenera blir totalt fel i min hjärna. Nu fick jag möjlighet att promenera till stranden och tillbaka utan att känna att jag inte hann. Fast innan jag gick hade jag en gråt-kollaps på rummet över att inte klara det jag vill klara i jympan och att det gör ont... och då inte tråningsvärksont (för den värken välkomnar jag). En annan sak är nog att jag är lite hjärntrött och behöver ensamheten. Det var ljuvligt att få sitta alldeles själv vid havet och bara lyssna.
Väl hemma väntade ett riktigt kärleksbrev från maken <3
Lunch o lite altanhäng då solen lyste med sin frånvaro. På taket fick vi dock en dryg halvtimme där det sprack upp (tack och lov). Efter det min älskade vattenjympa! Där gör Pedro en fullträff både i musik och rörelseval. Där gör det också ont - men gott ont.
Vid 18 var det mingel i receptionen. Hotelldirektören bjöd på dryck och snacks. Talade med två damer och en herre från Tyskland. Alla tre med MS i olika stadier.
Middag och lite eftersnack vid poolen innan John Blund knackade på den inre dörren.
Hoppas på sol imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar