Förmodligen helt olika saker beroende på vem du frågar. Och ändå kan jag inte släppa det... tanken på hur man bygger en kyrka och vad en kyrka är.
Det senaste halvåret har jag försökt att börja nosa på detta med mission shaped Church och fresch expressions, för jag inser att något måste ske och det måste börja inifrån och från längtan. Längtan efter liv och gemenskap. Kanske måste somt rivas ner för att annat ska ta plats... kanske invanda och bekväma ritualer och uttryck måste bort för att skapa liv.
För vad behöver vi idag?
Mer krav? Mer dåligt samvete? Mer bibelord 'i skallen'?
Nej, inte jag iallafall. Jag behöver mer psykisk o fysisk vila. Jag behöver bli sedd och bekräftad som den jag är och därför jag är den jag är. Jag behöver veta och känna att jag duger och att jag får ta plats med mina frågor, tankar och funderingar. Jag behöver mer praktiskt erfara bibelorden, låta handlingen visa vad den där Jesus egentligen sa o var.
Jag behöver ritualer för mitt liv i min kontext.
Hur går jag från barn/ungdomsmamma till att ha två vuxna barn? Hur speglar det sig i kyrkans liv? Hur låter jag kroppens smärta i sorg och saknad komma i uttryck inför altaret? Hur leker jag som vuxen i den liturgi som borde vara just en helig lek? Hur sätter jag ner foten så att jag får stopp på snurret av tankar i huvudet? Hur uttrycker jag min ångest och kamp innanför gudstjänstens ram? För gudstjänsten och kyrkorummet är den plats som ska vara avskild för Gudsmötet. Om jag gör och gestaltar den som ett fängelse så stänger jag ute gudsvinden...
Hur ska jag då kunna motivera någon annan, eller mig själv, att komma till gudstjänst och kyrka om inte Gudsmötet speglar sig i mötet med medmänniskan och mötet med mig själv? Hur ska jag kunna motivera någon om inte min egen längtan får ta plats och skina igenom bortom handbok och obligatoriska texter...?
Ibland förstår jag så väl de som säger att de får mer Gudsmöte av att gå ut i naturen och betrakta Guds skapelse. "...bor inte i tempel som är bygda av människohand..." läste jag i inledningsorden igår.
"Himlarnas himmel rymmer honom inte och ändå är han nära oss var och en".
Tankarna snurrar... så att säga 'post allhelgona helg'.
Tillsammans i Skara stift - tala tydligt om Jesus... det är biskopens vision, och den är viktig!
Men inte bara tala tydligt OM utan tala tydligt MED...och tillsammans!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar