Som ett spektra av vackra färger...

...är alla de tolkningar av Gud som hörs i vår värld...

Satt förra veckan på en fortbildning på Flämslätts stiftsgård. Det är skönt med sådana dagar, för de inspirerar till att få igång hjärnan igen - iaf min. Bland de som talade/föreläste var vår biskop i Skara stift Åke Bonnier. Han sa en mening som satte sig inom mig:

Sanningen om Gud är alltid större än sanningen om Gud.

Smaka på de orden.

Sanningen om Gud är alltid större än sanningen om Gud.

Om jag kommer till någon och säger att jag har sanningen, den totala slutgiltiga sanningen om Gud, så har jag medvetet eller omedvetet ljugit och låst in Gud och förminskat Gud. Vi människor kan inte till fullo fånga in Gud med våra begränsade sinnen -  vi måste kapitulera och säga att vår egen upplevda sanning om Gud är bara en del av vad Gud är.

...och vi präster och predikanter är bara förmedlare av vår tolkning av Gud. 
En tolkning byggd på var jag/vi själva för tillfället är i våra liv, i vilken kontext vi verkar och vilken erfarenhet och förförståelse vi har med oss i bagaget. Vi är, som en lärare på pastoralinstitutet i Lund sa, bara prismor genom vilka Gud bryter sitt ord... och liksom solens ofärgade rena strålning genom prismat bryts i regnbågens alla färger (ingen mer äkta, eller vackrare än den andra) bryts Guds rena ord genom oss och våra sinnen.

Så nästa gång någon säger sig ha den totala sanningen om Gud - minns då att Gud är alltid större!
Och nästa gång vi möts på gudstjänst - så minns att predik(t)antens predikan bara är en tolkning, en färg, i Guds stora palett.