Grubbler...

Ibland har vi en tendens att grubbla för mycket. Jag erkänner, så är det. Grubblar för vad som kommer att ske framöver. Grubblar över vad som varit. Varför är det så svårt att vara här och nu? Att tillåta framtiden vara oviss och ha överseende med att gårdagen för alltid är just gårdag. Tror vi hade mått bättre av att leva i och med bekymmerslöshetens blå pärla nära hjärtat. Se på markens liljor, de sår inte o skördar inte. Så när jag om en stund öppnar min alma ber jag om kraft att vara Hic et Nunc, här och nu, och inte i morgondagens bestyr.