Grubbler...

Ibland har vi en tendens att grubbla för mycket. Jag erkänner, så är det. Grubblar för vad som kommer att ske framöver. Grubblar över vad som varit. Varför är det så svårt att vara här och nu? Att tillåta framtiden vara oviss och ha överseende med att gårdagen för alltid är just gårdag. Tror vi hade mått bättre av att leva i och med bekymmerslöshetens blå pärla nära hjärtat. Se på markens liljor, de sår inte o skördar inte. Så när jag om en stund öppnar min alma ber jag om kraft att vara Hic et Nunc, här och nu, och inte i morgondagens bestyr.

...här och nu...

Här och nu.

Större livsvisdom kommer jag nog inte att kunna kläcka ur mig. 

Här och nu i den sekund jag andas är livet, är jag, är varandet.

Att ge sig tid att hämta hem själen, här och nu.

Igår är förbi.

Fastetsad i minnet, då tiden upphört gälla för de 92 år som nu gjort sitt bokslut.

Tacksamhet - och helt naturlig sorg och saknad... 

Imorgon har ännu inte kommit.

Imorgon får vänta till imorgon, anteckningar av borden i min alma, men ännu orörd dag.

Idag är nu, är allt.

Skylten: 'hantera varsamt' är upphängd på min själs dörr.

Anteckningar påminner om andras liv, liv där jag får göra korta besök.

Och i utgivandet - hem-hämtande.

En dag, en stund, en microevighet itaget på väg... ständigt på väg.

Sammanfattning

Dryga veckan har gått sedan hemkomst - och stilla veckan är nog mer stirriga veckan när man jobbar som präst :0 men nu har chefen uppstått och tid finns att tänka.

Först: är enormt tacksam att ha fått vara på klimatvård!

Den stora skillnaden mellan Valle och Mar Y Sol var avståndet till havet. Att inte bara kunna 'slinka ner' utan vara tvungen att planera. Ca 2km och med nedförslut dit och uppförs hem vart det en 50-60minuters företag för mig, vilket bidrog till mindre soltid där.

Det sämsta med Mar Y Sol i mina ögon var bristen på soltakstid. Älskade mina fm på taket på Valle och havet på em. Poolområdet var också trångt och parasollerna fick vi inte sköta själva.

Maten går inte att jämföra! Mar Y Sol höll restaurangnivå!

Rullstolar, elmopeder och rollatorer gjorde att iaf jag kände mig frisk...samtidigt som det kändes att jag inte riktigt hörde hemma i miljön. Kontrasterna i handikappstatusen var för stora. Inget mys/hängområde för oss, vilket hade behövts.

Sängarna kändes som instutionsutrustning från 70-talet.

Vården. Vi var grupp två och jag ser potentialen att bygga upp ett nytt PSO-center. Sjukexpen behöver utrustas med plastfilm, nät, salvor o krämer. Schemat finns saker att ändra på men det har nog en del med anställdas arbetstid att göra att mycket låg på dagtid då vi vill ut. Morgonjympan var en besvikelse, och där ger jag mig inte, Friskis&Svettis bas hade varit bättre för alla.

Med 75% läkning i hud och massa matnyttig info med hem är jag nöjd.