...det där med Gud då...

Ibland grunnar jag, och det är väl det som är en del av mitt jobb ;) att unna sig att grunna.

Men ibland vet jag inte om jag kommer någon vart - för jag förstår inte riktigt att allt måste göras så komplicerat. 

Gud är ljus och inget mörker finns i hen! 

Så om jag i perioder har svårt för 'Faders dimensionen', Anden o Jesusfokuseringen...räcker det då inte med att famla efter Gud? Räcker det då inte att leva efter gyllene regeln så gott jag förmår?

Måste jag krampaktigt stöna 'Jesus-suckar'? 

Enligt mig räcker det gott med Gud...utan att specificera vilken del av treenigheten jag vänder mig till...för i Gudsnamnet ryms de alla (Fader/moder, Son och Ande). ...så tack gode Gud att du har 99namn ;)