Tjillevippen - fast jag inte vill

Det handlar om ordtrötthet, ljudtrötthet, rädslor och att komma hem till sig själv igen.

Fokus för dagen, månaden och året är detta... att med påtaget mod möta rädslorna.

Efter år som satt spår, så att säga, är tröttheten och just rädslorna det påtagliga bestående beviset på det som skavt och gjort ont.

- Rädd för vad?

- Rädd för allt!

- Men du verkar alltid så glad och säker.

- Ja, just det...när du ser det.

Men privat o allt som oftast känner jag mig mer som Nils Karlsson pyssling... typ...

Att krympa mig själv för att kunna fly undan verklighetskraven en stund.

Samtidigt så inser jag att var gång TJILLEVIPPEN kommer i min tanke så krymps jag på ett dåligt sätt, jag FÖRkrymper & FÖRminskar mitt jags möjlighet till daglig utveckling.

Jag FÖRhindrar och FÖRnekar min rätt att vara och ta plats.

En klok ung dam i min närhet brukar säga att man har ett eget ansvar för att må bra. Och så är det... ansvaret är ens eget och ingen annans. Du/jag måste själv ha en längtan och vilja efter att må bra. Du/jag måste själv, aktivt, sträcka ut handen för att ta hjälp om det behövs.

Och istället för TJILLEVIPPEN och Nils Karlsson pyssling vänder jag blicken och hågen mot att bli en Jonatan Lejonhjärta... för jag är ingen liten lort...