I min morgonsoffa...

...sitter jag, just nu, en vecka innan jobbstart. 

Ensam hemma med TV4-nyheterna som enda sällskap. 

Fem veckor av latmansdagar är snart förbi. Nog första gången jag tagit så många veckor på raken, och det har varit skönt. Fast latmansdagar är väl en halvsanning. 

Har hunnit med ett 18års kalas, en Skåne-Lübeck-Skåne-Karlskrona-Skånetur. En treårig förlovningsdag. Skjutsande till o från sommarjobb i Tidan. Bad i Flämsjön. Vigselinhopp. En flyttstädning och Leksandstur. Gubbens blindtarmsoperation och konvalescens. Putsade fönster och mycket annat. 

Och många ansikten har mötts :) och många samtal förts - så sommarens kappsäcks försluts med tacksamhet och glädje.

Nu rullar höstvemodet in. Självförtroendet brister fortfarande... Men det tillhör nog mitt sinne och sätt. 

September inrutad. Och snart är allhelgona, advent, Nobelfest, jul, bröllopsdag, nyår, sportlov, påsk, studenten här... Sen kommer den igen: semestern och sommaren!

...varmvattenkranens tecken i tiden...

Hösten kommer.

Den känns redan i luften! 

Och det syns på varmvattenkranen i duschen.

På bara en vecka har luften ändrats, den är högre och klarare.

På bara en vecka har vredet skjutits mot varmare grader.

Lite vemodigt, men ändå skönt.

Skolstarter väntar, precis som det ska vara. 

Terminsstarter, nya grupper o sammanhang på jobbet, precis som det ska vara.

Projekt och drömmar, precis som det ska vara.

...och ändå...

Känslan i kroppen när den svala luften omfamnar mig på morgonen väcker saknad.

Saknad efter sommarens alla hallon, skratt, och böcker i solen.

Saknad efter sommarplaner som genomförts, besök, samtal och många mil under däcken.

Saknad efter långfrukostar, och tiden att bara se på varandra när man vaknar.

Men lugn min själ, det är som det ska vara.

Det är precis som det ska vara!